Tänkt skriva lite. Länge. Vill skriva lite. Om ditten. Om datten. Men hittar inte riktigt dit. Det inre rummet har inte helt försvunnit men jag har tappat orden. Ska man dö och bli intet innan man återföds så ska man väl dö ordentligt har jag tänkt. Ja, jag har faktiskt tänkt så dessa år då jag varit ordlös. Jag har låtit min röst dö. För att förvandlas måste man dö. Men när har jag dött klart? Och när är det dags att återfödas?
Cetonia aurata heter skalbaggen som förekom i den lilla anekdoten som Jung brukade framställa som ett exempel för synchronicitet. Jag såg en förra veckan, mitt på cykelbanan, när jag rastade min bästa goaste lånehund. Den låg där på vägen och var så vacker i sin metallicgröna färg så jag inte kunde annat än reagera med att stanna upp och granska den. Jag böjde mig ner för att rädda den lille som såg mer död än levande ut, tog ett övervintrat löv som den fortfarande hade krafter nog att krypa upp på och lade den vid sidan av vägen där den inte skulle kunna bli överkörd. Har vad jag vet aldrig sett en sån tidigare. Och jag visste inte då vad det var för sort förrän jag googlade på den ett par dagar senare då den dök upp i mitt minne.
Det visade sig vara en varelse med djup esoterisk innebörd. De gamla egyptierna hade ju den gamla dyngbaggen (en nära släkting till cetonia aurata) som symbol för Ra, solguden. Han som rullade fram en ny sol på himlen varje dag. Skalbaggen symboliserar återfödelse. Kheper är ett annat namn för den den helige skalbaggen och levandegörs av guden som har en skalbagge som ansikte. Det är födelseaspekten av Ra. Kheper är solen precis i gryningen, då natt blir till dag, Kheper symboliserar metamorfosens första ögonblick. "He who comes into being."
I samma surfsession råkade jag hamna på en länk om den progressiva måncykeln. Länken finns visserligen på min favoritastrologisida som jag besöker mest varje dag, men jag hamnade där via en omväg denna gång, via en annan asrologisida klickade jag mig till ett seminarie som den legendariske Liz Greene (hon är verkligen fantastisk i sina psykologiska träffsäkerhet. Rekommenderar alla som är astrologiskt intresserade att läsa henne, t.ex. Saturn - A New Look at an old Devil.) håller i London om just den progressiva måncykeln. (Ja, det är faktiskt idag, seminariet) Och jag hade aldrig förr i detalj undersökt just detta om den progressiva måncykeln.
Det var nymåne då, när jag googlade på Cetonia aurata och läste om den progressiva måncykeln. Död och återfödelse. En ny månfas. Samma dag hade jag den transiterande månen på min natala sol, min personliga nymåne! Den progressiva nymånen har jag inte förrän om tre år...
Samma natt hade jag en vision, precis innan jag somnade förnam jag namnet Kheper och upplevde det som om jag rasade, föll, sjönk, och hamnade UNDER vad jag upplevde som en sarkofag i ett mörkt rum/sal med ett månaktigt ljus i fjärran. Jag vaknade till, registrerade liksom i minnet vad jag sett och upplevt och somnade sen om.
Kanske var det vad Kafka beskrev med sin bok Förvandlingen. Gregor/Skalbaggen dog en neslig död i åsynen av sin något illa berörda men borgerligt distanserade familj. Till och med hans död var en skam, så som hans liv varit. Men återfödelsen då, blev den oskriven? Nej, hela Kafkas skrivargärning var en återfödelse från den borgerliga världen. Han fullkomnade sin individuationsprocess. Med råge.
Jag tänker nu att jag borde skrivit om det då, när jag var i känslan, då det verkligen kändes synchronistiskt och betydelsefullt. Men då var jag i den där andra känslan, att det här vill jag bara UPPLEVA, i mig själv, inte beskriva det i ord, inte göra det till något utanför mig själv. Och just nu är det bara ett minne av en känsla och jag vet återigen inte var jag befinner mig. Det känns bara som limbo.Ungefär som vanligt. Befinner mig mittemellan världarna. Men jag tycker att det borde vara dags att återfödas snart... på ett eller annat sätt. Jag väntar på ett mirakel. Jag har inte kraft att göra något annat. Och jag vet fortfarande inte om jag ska dö lite till eller kämpa mig till liv. Men inget kommer utan nåden. Och den kommer när det är dags vill jag tro.
Jag har den på mitt skrivbord nu. Kheper med en skalbagge till ansikte. Kanske ska dagen gry även för mig en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar